Welcome to the united states of america
hejdå Ängelholm
Girls, girls, girls
Allt hade arrangerats av mina älskade girls, hur ni lyckats fattar jag fortfarande inte och vad som bör nämnas är också att bjär bor så långt ut på landet som man någonsin kan komma. Typ världens ände, och att folk pallat ta sig dit är helt sjukt!
TACK TILL ALLA SOM KOM OCH GJORDE MIN KVÄLL, TACK FÖR ALLA FINA PRESENTER OCH TACK TILL MINA GIRLS FÖR ATT NI ÄR SÅ HIMLA UNDERBARA!
Bilder kommer senare :)
Skype
Mitt namn på skype är: Michibichii
Sunny California, so close but yet so far
Idag är det lördag vilket innebär att det är bara tre dagar tills jag åker. Jag vill inte vänta, jag vill åka nu. Jag vill inte vara med om de kommande två dagarna. Jag vill inte säga hejdå till mina girls, även om det bara är för 10 månader... Kan man inte bara hoppa över att säga hejdå och åka ändå?...
Om en vecka...
Om en vecka är jag i sunny California
Om en vecka har jag träffat familjen för första gången (på tio år)
Om en vecka har jag lämnat alla här hemma och kommer inte att träffa dem på ett år
Om en vecka börjar mitt nya liv...
Cali in 10
Det känns konstigt att veta att igår hos sagge var antagligen den sista gången som jag träffade vissa på typ ett helt år!
Det finns så mycket jag vill göra och många jag vill träffa men på 10 dagar? Tiden kommer inte räcka till...
The American Embassy
Ms X: Hi! What have you done to your leg?
Michelle: I've broken my femur
Ms X: Okay, That sounds bad... I'm going to start taking your fingerprints now
Michelle: OK
Ms X: So, do you know what state you're going to?
Michelle: Yes, California
Ms X: Nice.. what does your mom do?
Michelle: She's a physiotherapist
Ms X: Oh that's good, considering your leg. What does your dad do?
Michelle: He's also a physiotherapist
Ms X: Are you going to be a physio therapist?
Michelle: No, never
Ms X: Don't tell your mom that
Michelle: She already knows it
Ms X: Okay, so your visa will come to you within a week.
Det tog väl ungefär 1,5 minut, så ni fattar kanske hur onödigt det kändes att åka till Stockholm och sen vänta 3 timmar för lite fingeravtryck och småprat...
Mina Rrrr
Felvaccination, klocka & flyg
För er som inte vet så ska jag åka till USA och vara där i nästan 11 månader. Under mitt år ska jag läsa på High School och jag ska vara som en extra medlem i familjen Walker Stewart. Som utbytesstudent måste man fylla i typ tusen papper och man måste också ta ett antal vaccinationer, alla utbytesstudenter vet vad jag pratar om.
Det visade sig att jag hade glömt att ta ett vaccin, eller test; om jag har tuberkulos eller inte så jag bokade tid för att göra detta.
Jag var där idag och allt gick bra tills sjuksköterskan efter hon hade satt testet, vänder sig om och säger ursäkta mig men jag råkade sätta fel vaccin, jag satte vaccin mot difteri... Jahapp tänkte jag, detta är bara såå typiskt, och alla som känner mig vet det. Skulle något sånt här hända någon, är jag den någon. Men hon satte TBC i andra armen så ska läsa av det på fredag.
Idag pratade jag även med sts om bagage för jag fattar ingenting. Det står olika på hemsidorna beroende på hur man har bokat så tänkte klara upp det. Med tanke på min skada så kommer jag inte kunna bära väskor själv eller ens bära runt mig själv för den delen, så jag kommer behöva assistans. Då tyckte hon det var lättare om jag åkte direkt från London till San Francisco och därmed slipper mellanlandningen i Chicago, vilket hade varit grymt skönt + att då får jag ta med mig 2 * 23 kg packning... Jag hoppas på det, men hon skulle höra av sig inom de närmaste dagarna.
Under profilbilden har jag lagt till en klocka så ni vet vad klockan är hos mig när jag är där och för er som vill räkna, typ naturarna, så är det svensk tid -9 timmar.
Idag är det förresten bara 3 veckor tills jag åker, hihi
uppdatering: Jag kommer att flyga direkt till San Francisco från London, fick bekräftlesemailet nyss. guuud så skönt :D
Detta innebär alltså att jag slipper en mellanlandning OCH att jag får ha med mig 2 * 23 kg packning, vilket är dubbelt så mycket som jag trodde innan :D waaah detta gjorde min dag
10 stygn lättare
Nu får jag belasta ca 25 kg i två veckor och sen ska jag öka successivt tills jag kan gå normalt utan krycks. Det är sjukt jobbigt att gå på kryckor, man kan inte bära med sig någonting, typ mat(!).
Iförrgår var det en månad tills jag åker och imorgon är det bara 4 veckor! och det är så mycket som ska göras. Jag ska bla till ambassaden i stockholm, sjukt onödigt när man kan hade kunnat åka till köpenhamn med tåg på typ två timmar?, kontrollröntgas, träffa alla mina väns och PACKA, får bara ha med mig en väska med 23 kg + 8 kg handbagage... Det är typ inget alls och det kommer aldrig att gå så wish me luck.
lårbenet, before and after
När övning blir verklighet
Jag har lyckats bryta mitt lårben...
För er som vill veta hur det gick till så var det såhär.
Jag var på Stranden i Ängelholm och vi hade övning med strandvakterna. Vi skulle få ett "drunkningstillbud" och jag skulle hjälpa till vid platsen. För att det skulle vara så verkligt som möjligt så bad de mig gå en bit bort, vilket jag gjorde. När jag sen får larmet via walkie-talkie kutar jag allt vad jag kan längs strandkanten till platsen där de behöver hjälp. MEN. Eftersom det var precis vid vattnet finns där gropar som barn grävt ... En av dessa ser jag inte utan jag sätter min högra fot i den. Vänster ben som redan är påväg fram har kortare väg till marken och jag missar så jag flyger och landar med benet under kroppen, och pang så var lårbenet av. Det kändes som i Harry Potter när benen försvinner ur kroppen och ont, sån sjuk smärta. Jag tog walkie-talkien som jag hade i handen och bara skrek, men de fattade att jag behövde hjälp, sen kom alla springande och de larmade SOS. Larmningen till SOS blev fel och det tog så lång tid för ambulansen att komma att de var tugna att flytta mig pga stigande vatten, TWICE. Det var det värsta jag varit med om i mitt liv... När ambulansen efter många om och men kommit sövde de mig, drog rätt benet och efter det var jag hög som ett hus. När jag kom in till Helsingborgs sjukhus, röntgade de mig och sedan satte de en fet spik igenom hela benet (bilder finns i inlägget ovanför).
Nu, för exakt sex dagar sen, var jag färdigopererad och det är snart två dagar sen jag fick komma hem, vilket är väldigt skönt! Men my way to the top är lång och FÖRHOPPNINGSVIS kommer jag kunna åka till USA som planerat, men det är inte säkert...
Imorgon ska jag träffa en till sjukgymnast (mina föräldrar är sjukgymnaster så de är på mig hela tiden om att jag ska böja och blablabla) och förhoppningsvis kan han berätta något mer om hur lång tid det kan ta....
Take care och hoppas ni inte blev alltför uttråkade om ni läste allt...
It's getting close..
7 korta veckor som kommer gå hur snabbt som helst
San Rafael, CA, USA
Jag kommer att bo hos familjen Walker Stewart i San Rafael, CA. San Rafael ligger precis utanför San Francisco.. Familjen består av pappa Joe, mamma Juliana, Eli, 9, och Sophia&Grace, 7. Familjen är jättetrevlig men också lite annorlunda, de är vegetarianer, har en hund, en get och höns i sin trädgrård.. men de snälla och omtänksamma och jag tror att det kommer bli ett grymt bra år.
Joey är lärare på skolan där jag ska gå, Redwood High School, och har frågat eleverna om vilka lärare de gillar mest, för att jag ska få det så bra som möjligt. Både han och Juliana är jätteengagerade vilket känns skönt. Sophia&Grace har kladdat i kalendern den 16e augusti "meybe michelle's comming?" men det gör jag inte, kommer antagligen åka härifrån den 11 augusti vilket medför (haha) att jag är där runt den 12e och att det isåfall är 57 dagar tills jag åker, det är helt sjukt. Känns som om det var typ en månad sen som jag fyllde i alla hundratals papper och sånt...
Innan har det känts som ja jag kommer åka om massa månader men nu är det mindre än ett sommarlov kvar och det känns verkligen som att nu kommer det bli av, sjukt..