Igår var jag på den amerikanska ambassaden i Stockholm. Den största delen av tiden på ambassaden var bara väntan. Jag hade tid klockan 9 och tänkte vara i god tid så jag var där 20 över 8 men redan då var det lång kö. Tydligen så ger de typ 20 pers samma tid som en själv så det spelar typ ingen roll vilken tid man har. Onödigt. Så först fick man då vänta i kön utanför, för att överhuvudtaget få komma in. När jag stått där i typ en timme får jag kontakt med en säkerthetsvakt som ser mina kryckor och säger till han som släpper in. Så han bara EEY YOU WITH THE CRUTCHES, COME HERE så fick jag gå före kön. Sen lämnade man papperna i en lucka gick och satte sig och väntade, igen... Där satt man utan telefon, utan ipod, utan något att göra och bara satt... Sen kalla de fram mig till en lucka. Då var klockan typ 11.

Ms X: Hi! What have you done to your leg?
Michelle: I've broken my femur 
Ms X: Okay, That sounds bad... I'm going to start taking your fingerprints now
Michelle: OK
Ms X: So, do you know what state you're going to?
Michelle: Yes, California
Ms X: Nice.. what does your mom do?
Michelle: She's a physiotherapist
Ms X: Oh that's good, considering your leg. What does your dad do?
Michelle: He's also a physiotherapist
Ms X: Are you going to be a physio therapist?
Michelle: No, never
Ms X: Don't tell your mom that
Michelle: She already knows it
Ms X: Okay, so your visa will come to you within a week.

Det tog väl ungefär 1,5 minut, så ni fattar kanske hur onödigt det kändes att åka till Stockholm och sen vänta 3 timmar för lite fingeravtryck och småprat...