Aven om min karriar som strandvakt blev kortlivad, har jag anda tagit kunskaperna med mig och igar tro det eller ej, sa raddade jag ett liv. Inte genom CPR eller sa men genom att vara proactive. Det var brandovning och alla 1400 elever gick ut till fotbollsplanen. Dar mitt i vimlet nar jag gar med min klass, ser jag tim, en av de forstandshandikappade fran the friendship club. Han var dar, mitt i vimlet, helt sjalv. En av sakerna med honom ar att han inte klarar av hoga ljud eller mycket folk och brandlarmet ar sjuuukt hogt och massa elever = inte bra. Jag gick fram till honom och forsokte lugna ner honom, sen gick vi runder tills vi hittade de andra. Da var kim nastintill i panik, tim ar en san som latt hade kunnat vandra ivag och ut pa gatan utan att se sig for. Men som tur var kom han tillbaka helskinnad och jag blev dagens hjalte, iaf i kims ogon, bra va....

Har aven borjat simma, de andra ar ganska kassa men det ar asgott att vara tillbaka i vattnet. Nu maste jag ga for skolan slutar!

Oh, btw, jag har fatt arets forsta branna, har ni det med? hahaha