Igår var lovefest och dagen hade sina höjdpunkter men även sina frustrerande ögonblick.
Lovefest har inget med homosexuella att göra, vilket jag trodde. Power to the peaceful för några veckor sen var en reggaefestival, vet inte om jag skrev det, lovefest mer typ techno. De hade stängt av en del av Market street i SF och det var där det hölls. Massa olika scener, musik från alla håll, försäljning av allt från tåringar till grillade majskolvar och personer i de mest bissarra kostmerna man kan tänka sig är bara några av sakerna jag såg. Den mest sjuka kostymen var nog en kille som hade lindat in sig i kondomer... eller de som inte hade något alls på sig, det var också ganska sjukt. 

Jag gick med Mariah men hade även pratat Monet, Sami och andra om att gå... Mariahs pojkväns kompis skulle hämta oss vid 1 trodde jag och de andra skulle ta färjan vid 11 så tänkte vi kunde träffas där... Klockan blev ett. Klockan blev två. Klockan blir halvtre, då kommer de. Därifrån till att faktiskt vara på festivalen tar också tid så tänkte det skulle ta en timme. Det tar en och en halv innan vi hittat parkering och vid detta laget är jag sjukt frustrerad för festivalen skulle sluta klockan 5 trodde jag. När vi kommer fram till kön känner jag mig måttligt sugen att betala 10 dollar för att komma in. Precis när jag tänker att dagen inte kan bli värre kommer en crew-member från festivalen fram till mig och ger mig två armband, inträdesarmband och säger come find me by the drink tent.. Det var höjdpunkten på hela min dag! Inte för att 10 dollar är mycket för en festival, men 45 min... LÖNT? Det visade sig sen att det inte alls slutade klockan fem som jag trodde, när vi gick därifrån vid 8 var festivalen fortfarande i full gång, men det var så sjukt kallt så vi bestämde oss för att åka och äta. På vägen tillbaka till bilen var det typ storm och saker blåste på mina ben och det gjorde ONT, ni vet som när man är på väg till stranden och sanden blåser på en? typ så fast löv eller något istället för sandkorn. 
Vi åkte tillbaka till Marin och sen var det dags för ytterliggare frustration. Mariah får inte köra mig för hon har inte haft sitt körkort i ett år än och jag behövde skjuts hem för hon skulle köra till sin pappa. Jag ringer Joey, ingen svarar, jag ringer hem, ingen svarar. Juliana tror inte på mobiltelefoner så hennes var det inte ens lönt att ringa. Slutar med att jag lämnar medelanden och att jag kollar upp busstider. Går bussar till centrala San Rafael, men inte vidare efter det. Slutade med att Mariah ber sin syster att skjutsa mig, om jag kände mig krävande och beroende av andra... KUL. Det är det jag gillar MINST med att vara här. Jag är så van att vara självständig och så, här är jag helt beroende av andra och vad de gör. Joey och dem gillar inte att köra heller så de förväntar sig att jag fixar skjuts, så känns det iaf och det suger!

Vad det gäller bilder, följ den osynliga länken här under. Markerar ni raden under här, ser ni länken.
http://www.facebook.com/album.php?aid=117127&id=603072680&l=e33a197df1

På tal om bilder, här är den andra bilden som jag hade till the photo assignment, let there be light. Alla väljer sin favoritbild och båda mina blev valda! Denna är jag riktigt nöjd med. Sjukt cool tycker jag, good job me! - aw, thanks!

 

Idag insåg jag även att jag är okej. Jag saknar er men jag känner också att jag inte gör det på något konstigt sätt. Känns som att jag har accepterat the fact att jag är här, och inte kommer träffa er på ett tag.. Det känns bra.