The American Embassy

Igår var jag på den amerikanska ambassaden i Stockholm. Den största delen av tiden på ambassaden var bara väntan. Jag hade tid klockan 9 och tänkte vara i god tid så jag var där 20 över 8 men redan då var det lång kö. Tydligen så ger de typ 20 pers samma tid som en själv så det spelar typ ingen roll vilken tid man har. Onödigt. Så först fick man då vänta i kön utanför, för att överhuvudtaget få komma in. När jag stått där i typ en timme får jag kontakt med en säkerthetsvakt som ser mina kryckor och säger till han som släpper in. Så han bara EEY YOU WITH THE CRUTCHES, COME HERE så fick jag gå före kön. Sen lämnade man papperna i en lucka gick och satte sig och väntade, igen... Där satt man utan telefon, utan ipod, utan något att göra och bara satt... Sen kalla de fram mig till en lucka. Då var klockan typ 11.

Ms X: Hi! What have you done to your leg?
Michelle: I've broken my femur 
Ms X: Okay, That sounds bad... I'm going to start taking your fingerprints now
Michelle: OK
Ms X: So, do you know what state you're going to?
Michelle: Yes, California
Ms X: Nice.. what does your mom do?
Michelle: She's a physiotherapist
Ms X: Oh that's good, considering your leg. What does your dad do?
Michelle: He's also a physiotherapist
Ms X: Are you going to be a physio therapist?
Michelle: No, never
Ms X: Don't tell your mom that
Michelle: She already knows it
Ms X: Okay, so your visa will come to you within a week.

Det tog väl ungefär 1,5 minut, så ni fattar kanske hur onödigt det kändes att åka till Stockholm och sen vänta 3 timmar för lite fingeravtryck och småprat...

Mina Rrrr

När jag bröt benet, opererade de mig och jag fick en fet spik genom benet. På röntgenbilderna ser det ganska sjukt ut men utifrån ser man knappt något, jag har inget gips eller så, det enda jag har är 4 ärr. Detta är det största sen har jag tre st som är mindre än plåstret. Rätt sjukt känner jag att man kan få in en typ 40 cm lång spik och detta är allt man ser... Eller?

Felvaccination, klocka & flyg

För er som inte vet så ska jag åka till USA och vara där i nästan 11 månader. Under mitt år ska jag läsa på High School och jag ska vara som en extra medlem i familjen Walker Stewart. Som utbytesstudent måste man fylla i typ tusen papper och man måste också ta ett antal vaccinationer, alla utbytesstudenter vet vad jag pratar om.
Det visade sig att jag hade glömt att ta ett vaccin, eller test; om jag har tuberkulos eller inte så jag bokade tid för att göra detta. 
Jag var där idag och allt gick bra tills sjuksköterskan efter hon hade satt testet, vänder sig om och säger ursäkta mig men jag råkade sätta fel vaccin, jag satte vaccin mot difteri... Jahapp tänkte jag, detta är bara såå typiskt, och alla som känner mig vet det. Skulle något sånt här hända någon, är jag den någon. Men hon satte TBC i andra armen så ska läsa av det på fredag.

Idag pratade jag även med sts om bagage för jag fattar ingenting. Det står olika på hemsidorna beroende på hur man har bokat så tänkte klara upp det. Med tanke på min skada så kommer jag inte kunna bära väskor själv eller ens bära runt mig själv för den delen, så jag kommer behöva assistans. Då tyckte hon det var lättare om jag åkte direkt från London till San Francisco och därmed slipper mellanlandningen i Chicago, vilket hade varit grymt skönt + att då får jag ta med mig 2 * 23 kg packning... Jag hoppas på det, men hon skulle höra av sig inom de närmaste dagarna.

Under profilbilden har jag lagt till en klocka så ni vet vad klockan är hos mig när jag är där och för er som vill räkna, typ naturarna, så är det svensk tid -9 timmar.

Idag är det förresten bara 3 veckor tills jag åker, hihi

uppdatering: Jag kommer att flyga direkt till San Francisco från London, fick bekräftlesemailet nyss. guuud så skönt :D
Detta innebär alltså att jag slipper en mellanlandning OCH att jag får ha med mig 2 * 23 kg packning, vilket är dubbelt så mycket som jag trodde innan :D waaah detta gjorde min dag


10 stygn lättare

Idag har jag varit på återbesök på sjukhuset, plockat 10 stycken stygn och träffat Knut. Han sa att jag har varit jätteduktig och att jag var väldigt rörlig, stark och att jag (nog) kommer kunna åka som planerat !!!
Nu får jag belasta ca 25 kg i två veckor och sen ska jag öka successivt tills jag kan gå normalt utan krycks. Det är sjukt jobbigt att gå på kryckor, man kan inte bära med sig någonting, typ mat(!).

Iförrgår var det en månad tills jag åker och imorgon är det bara 4 veckor! och det är så mycket som ska göras. Jag ska bla till ambassaden i stockholm, sjukt onödigt när man kan hade kunnat åka till köpenhamn med tåg på typ två timmar?, kontrollröntgas, träffa alla mina väns och PACKA, får bara ha med mig en väska med 23 kg + 8 kg handbagage... Det är typ inget alls och det kommer aldrig att gå så wish me luck.

lårbenet, before and after

Här är mitt ben före operation...



Och efter...

  

När övning blir verklighet

Jag har lyckats bryta mitt lårben... 

För er som vill veta hur det gick till så var det såhär.
Jag var på Stranden i Ängelholm och vi hade övning med strandvakterna. Vi skulle få ett "drunkningstillbud" och jag skulle hjälpa till vid platsen. För att det skulle vara så verkligt som möjligt så bad de mig gå en bit bort, vilket jag gjorde. När jag sen får larmet via walkie-talkie kutar jag allt vad jag kan längs strandkanten till platsen där de behöver hjälp. MEN. Eftersom det var precis vid vattnet finns där gropar som barn grävt ... En av dessa ser jag inte utan jag sätter min högra fot i den. Vänster ben som redan är påväg fram har kortare väg till marken och jag missar så jag flyger och landar med benet under kroppen, och pang så var lårbenet av. Det kändes som i Harry Potter när benen försvinner ur kroppen och ont, sån sjuk smärta. Jag tog walkie-talkien som jag hade i handen och bara skrek, men de fattade att jag behövde hjälp, sen kom alla springande och de larmade SOS. Larmningen till SOS blev fel och det tog så lång tid för ambulansen att komma att de var tugna att flytta mig pga stigande vatten, TWICE. Det var det värsta jag varit med om i mitt liv... När ambulansen efter många om och men kommit sövde de mig, drog rätt benet och efter det var jag hög som ett hus. När jag kom in till Helsingborgs sjukhus, röntgade de mig och sedan satte de en fet spik igenom hela benet (bilder finns i inlägget ovanför).

Nu, för exakt sex dagar sen, var jag färdigopererad och det är snart två dagar sen jag fick komma hem, vilket är väldigt skönt! Men my way to the top är lång och FÖRHOPPNINGSVIS kommer jag kunna åka till USA som planerat, men det är inte säkert...
Imorgon ska jag träffa en till sjukgymnast (mina föräldrar är sjukgymnaster så de är på mig hela tiden om att jag ska böja och blablabla) och förhoppningsvis kan han berätta något mer om hur lång tid det kan ta....

Take care och hoppas ni inte blev alltför uttråkade om ni läste allt...


RSS 2.0